[Men jag tänker inte längre på Honom som en vredgad hämnare som skickar ut ljungande blixtar. Jag tänker mig snarare en bekymrad fader, som gång på gång knackar oss på axeln för att förmå oss att stanna upp, tänka efter och slå in på den väg som gör oss till älskande människor. (uit: Bengt Ohlsson Gregorius. Albert Bonniers Förlag, 2005. (7e druk) p 82-83.)]
23.2.07
>> peren >> 16:27 >>
Abonneren op:
Reacties posten (Atom)
Geen opmerkingen:
Een reactie posten